Gemensam licensiering av presspublikationer

Framväxten av de monopolliknande onlinetjänsterna gör särskilt avtryck på annonsmarknaden där intäkter tas från tidningar och tidskrifter genom utnyttjande av det material som skapats av journalister och bildskapare. Det leder till att publicisterna behöver minimera sina kostnader, vilket bland annat sker genom att fotografer och andra bildskapare får lägre ersättning för utökade leveranser. Oskäliga avtal blir standard och resulterar i utköp och inlåsning av rättigheter. Många bildskapare tvingas acceptera försämrade villkor.

Direktivets artikel 15 syftar till att både restaurera upphovspersonernas ställning och garantera en nyhetsproduktion av hög kvalitet, eftersom dagens situation inte är hållbar. Direktivet bör genomföras i svensk rätt med detta för ögonen och upphovsrättslagens funktion att skydda och säkerställa en fortsatt kulturproduktion av hög kvalitet, i detta fall i form av nyhetsförmedling, måste ge fullt avtryck.

Bildskaparnas svaga ställning har dokumenterats i 40 år utan att situationen förbättrats märkbart. I stället har vi set en negativ utvecklingen på flera områden, tydligast för fotografer. Direktivet kan, vid ett korrekt införande, korrigera den obalanserade marknaden.

Det är i detta perspektiv som artikel 15 ska ses.

Den nya rättigheten som införs för utgivare av presspublikationen syftar till att skydda och förstärka möjligheten till nyhetsjournalistik av hög kvalitet. En presspublikation består av många rättigheter; texter skapade av journalister och författare samt bilder skapade av fotografer och illustratörer med flera. I vissa fall är rättigheter överlåtna till tidningsföretaget och i andra fall är de kvar hos upphovspersonerna. Nyhetsaggregatorers och plattformars nyttjanden är inte reglerade i de avtal som för över rättigheter från upphovspersoner till tidningsföretag. De överförda rättigheterna omfattar tidningsföretagets egen produktion av nyheter, men inte andras nyttjanden.

I det svenska lagförslaget har denna komplexa situation behandlats som att samtliga rättigheter övergått till utgivaren. Det är inte korrekt och får negativa effekter på bildskaparna och andra upphovspersoner, tvärt emot direktivets uttryck och intention.

Lagförslaget har med denna utgångspunkt fått den felaktiga utformningen att utgivaren ensam bestämmer över hur den nya rättigheten ska avtalas. Upphovspersonerna har som kollektiv endast givits en rätt att förhandla en andel av den ersättning som utgivaren får ut i första ledet. Lagkonstruktionen innebär att ersättningen till upphovspersonerna blir underordnade utgivarens förhandlingsvilja och avtalskonstruktioner. I praktiken konfiskeras därmed bildskaparna rättigheter och ersättningen riskerar dessutom att utebli. Bildskaparna kommer inte att ha insikt i hur avtalen utformas mellan plattformarna och mediaföretagen och vilka ersättningar som utgår.

Vi anser att lagförslaget strider mot direktivet och grundläggande upphovsrätt. I direktivets artikel 15.2 anges att de rättigheter som ingår i en presspublikation inte påverkas av den nya rättigheten till presspublikationen. I lagförslaget är artikeln inte medtagen och därmed införs inte direktivet på ett korrekt sätt. Det väsentliga skyddet för våra rättigheter försvinner och i stället för en starkare ställning får bildskaparna en avsevärt svagare position.

Direktivet borde införas som en särskild avtalslicens som i Danmark med utgångspunkten att utgivare och upphovspersoner gemensamt träffar avtal med nyhetsaggregatorer och plattformar och därefter gemensamt överenskommer om fördelning av ersättningar. Situationen är jämförbar med kopieringen i undervisningen och borde hanteras på samma sätt. Utgivare och upphovspersoner skulle gemensamt kunna uppdra åt Bonus Copyright Access att förvalta dessa rättigheter. Det skulle skapa en situation där avtal kommer till stånd på lägsta möjliga konfliktnivå. Genomförs det svenska lagförslaget är risken för splittring och konflikter överhängande.

Lagförslaget har även andra brister. I förslaget till ny 48 b § undantas från rätten ”mycket korta utdrag ur en presspublikation.” Ordalydelsen i direktivets artikel 5.1 är att undantaget avser ”användningen av enskilda ord i, eller mycket korta utdrag ur, en presspublikation.” Den exakta innebörden av vad det innebär är inte klarlagt och rättspraxis kommer att få klargöra vad som avses. Det svenska lagförslaget ger dock, helt felaktigt, plattformarna ett mer generöst utrymme än vad direktivet uttrycker bland annat genom att ange att hela bilder kan citeras. Det är olyckligt och kommer att försvåra avtalstecknande.

Det är också angeläget att fotografisk bild omfattas av den nya regleringen för att undvika oklarheter och svårigheter i avtalsförhandlingar.

Det sker idag ett omfattande gratisutnyttjande av bilder på nätet, främst genom den insamling och spridning som sker genom Googles och andra bildsökstjänster. Frågan regleras inte i direktivet men det är angeläget att Sverige agerar här till stöd för fotografer och andra bildskapare. Genom denna oreglerade spridning omintetgörs avsevärda värden för flertalet upphovspersoner och bildföretag.

Riksdagen måste därför agera för en förändring av lagförslaget. Den nya lagen bör motsvara direktivets intention att stärka bildskaparnas position och upphovsrättslagens funktion att skapa en balanserad och fungerande marknad.

Det här bör beslutsfattarna göra

Det ska införas en särskild avtalslicens för området.
Direktivets artikel 15.2 ska föras in i lagtexten.
Den nya 48 b § måste utformas enligt ordalydelsen i direktivet, nämligen ”användningen av enskilda ord i, eller mycket korta utdrag ur, en presspublikation.”
En hänvisning till att rättigheter enligt 49 a § (fotografisk bild) ingår i rättigheten ska införas.
En översyn av länkning av bilder bör genomföras.